Skolorna i Dalby

Skolväsendet i Sverige under 1800-1900-talen

Lite bakgrund

Den obligatoriska folkskolans tillkomst ägde rum under ett dramatiskt 1800-tal präglat av skiften, bysprängningar, industrialisering och en stor befolkningstillväxt. Främst växte de lägre klasserna: torpare, statare, backstugusittare, drängar och pigor. Ett jordbruks- proletariat höll på att skapas – och utifrån maktens synvinkel ett ordningsproblem.

1842 års folkskolestadga är en milstolpe i den svenska utbildningshistorien, men kanske inte laddad enbart med positiva betydelser. Folkskolan blev en skola just för vanligt folk medan de mer välsituerade samhällsklasserna fortsatte att skicka sina barn till privatskolor och läroverk. När de fristående folkhögskolorna bildades på 1860-talet var det ett uttryck för böndernas missnöje med den folkskola som skapats – den hade inte blivit den skola som framstående bondefamiljer önskade.

1962 beslutar Riksdagen om ny obligatorisk nioårig grundskola som ersätter parallellsystemet med folkskola och läroverk. Det nya skolsystemet var fullt genomfört 1971.

Dalby

Skolorna runt Trekanten:

Dalbys gatusystem har månghundraåriga traditioner. Det finns heller inte många så väl bevarade bycentra i Sverige som Trekanten (nuvarande busstationen) i Dalby. Det är en mycket känslig historisk miljö och några drastiska omläggningar av gator eller ombyggnader lär knappast tillåtas. I omedelbar närhet har det funnits både en gammal Kungsgård och ett kloster förutom kyrkan från 1060. Skolan och kyrkan har under gångna tider haft ett mycket nära samarbete.

Sedan folkskolans tillkomst har det bedrivits under visning på många ställen i Dalby. Förutom de som under olika tidsperioder funnits runt trekanten har det t ex funnits småskolor både på Sjöstorpsvägen, (gamla prästgården), Hällestadvägen, och Sandbyvägen. De flesta har dock befunnit sig runt Trekanten.

Där hittar man Dalby skola, som var småskola 1865 - 1901. Skolan blev sedan ålderdomshem under några år och därefter missionshus. Många Dalbybor kommer ihåg det. Idag är det vackra huset privatbostad med fantastiska rosor och lavendelblommor.

Där ligger också Eginogården var folkskola 1873 – 1968. Namnet härstammar från Dalbys enda biskop Egino (1060-1066)

När man inte längre bedrev skola där blev den ena delen bostad till Carl Elmhagen, legendarisk skolprofil i Dalby. Han kom som ung lärare på 21 år till Hällestad, hamnade så småningom i Dalby och blev både rektor och kommunstyrelsens ordförande. Man brukade säga att Calle bara flyttade pengarna från den ena fickan till den andra, när skolan behövde pengar. Han var Dalbys starke man under många år och har betytt mycket för skolornas utveckling i Dalby.

Resten av huset ägs numera av Dalby församling, som under 80-talet byggde ut församlings-hemmet till dess nuvarande utseende.

Vid busstationen ligger Mellersta skolan, folkskola 1901 – 1974. Den hade 2 stora och ett mindre klassrum, och lärarbostad på andra våningen. Byggnaden ser idag i stort sett ut som den gjorde då. Man kan t o m se några resultat av dåtidens unga graffitimålare. Elever har ritat med sina grifflar på väggen ungefär en meter upp.

Men det låg också skolor på andra ställen i byn t ex t ex i ”Frisörens hus” på skolgatan. Där bedrevs skola 1912-1993 och även där f.d. Hällbodal nu ligger hade man en mindre skola.

Östra skolan, 1912-1991, låg vid Vårdcentralen. Den är numera riven och har fått ge plats för bostadsrättslägenheter.

Nutid

Så småningom infördes enhets- och sedan grundskola 1962. Då blev det svårt för mindre kommuner att få råd att bygga egna högstadieskolor. Så var det också för Dalby. Därför påbörjades långdragna diskussioner om att de fyra kommunerna Genarp, Veberöd , Sandby och Dalby skulle slå sig samman och bygga ett gemensamt högstadium. Det var många uppslitande diskussioner. Alla ville naturligtvis att skolan skulle ligga i den egna byn. Man åkte upp till inrikesministern och framhävde sin egen förträfflighet och de andras tillkortakommande. Så småningom blev det dock beslutat att skolan skulle ligga i Dalby och här bestämde man att den skulle ligga på den plats som ibland kallades ”skittabena” p. g. a. markens beskaffenhet.

Nyvångskolan byggdes 1967

Det blev en stor 6 parallellig högstadieskola och ett mindre låg- och mellanstadium. Arkitekt var den kände Lundaarkitekten Hans Westman. Man satsade stort och byggde med gediget material och med en fin skulptur på skolgården invid idrottshallen! Den fina skulpturen blev dock aldrig riktigt som man tänkt. Skulpturen revs för ett par år sedan och gav plats åt ett nytt vårdträd. Skolan växte snabbt och när den var som störst hade man 9 paralleller på högstadiet (Idag 3-4). Många skolbussar körde dagligen 4-500 elever från Genarp, Veberöd, Sandby och Dalbys omnejder. Det var en skola med hög kvalitet. Inga grundskolor som byggs idag har tillnärmelsevis så fina NO- slöjd- och tekniksalar.

När man byggde Nyvångskolan hade man också 2:a världskriget i tydligt minne. Därför passade man på att bygga skolan så att den också skulle fungera som beredskapssjukhus i händelse av krig. I källaren fanns under många år en extra telefonväxel och skyddsrum (blev sedan bl.a. cafeteria). Hemkunskapsbyggnaden skulle vara infektionsavdelning med egen byggnad och eget kök! Många civilförsvarsövningar har under årens lopp ägt rum på skolan!

När jag som ung lärare kom till Nyvång var det en tung skola. Calle var rektor. Som flest fanns det 960 elever och en personal på cirka 100. Det var alltså mer än 1000 personer som befann sig på skolan varje dag. Många var bussresande med mycket långa skoldagar. Den var under många år den 10:e största grundskolan i Sverige! Långt större än alla lundaskolor.

Det gick ganska vilt till de första åren. Ordet mobbning var ännu inte uppfunnet, men visst förekom det och Per T Olsson, sydsvenskans välkände politiske kommentator, var elev i slutet av 60-talet och han skrev några år senare en artikel med titeln ”Vad är Harlem i New York mot Nyvångskolan i Dalby”. Så småningom skulle Nyvång istället bli känt både i massmedia och TV inom och utom Sverige för sitt framgångsrika arbete mot mobbning och för elevdemokrati!

1974 kom kommunsammanslagningen. Samma herrar som besökte inrikesministern 10 år tidigare åkte nu till Stockholm igen och förklarade att man ville ha ett gemensamt kommunal-förbund! Men det blev blankt nej. Ministern kom mycket väl ihåg den tidigare fejden och trodde knappast att man skulle kunna hålla samman. Men det var inte särskilt populärt här ute att tillhöra Lunds stora kommun. Den flexibilitet man hade i den lilla kommunen försvann och det mesta upplevdes mer långdraget och tungarbetat!

Samma år byggdes Hagalundskolan med lundapengar. Det innebar att den inte alls var samma gedigna kvalitet som Nyvångskolan! Det byggdes som en två parallellig LM skola. Byggnaden är av så dålig kvalitet att man snart ska riva den och bygga en helt ny skola trots att den bara är 38 år! Man har redan färdigställt en ny fin idrottshall där.

Så småningom kunde Nyvångskolan inte härbärgera alla byarnas högstadieelever. I tur och ordning fick Sandby, Veberöd och sist Genarp egna högstadier. Nyvång har idag ett ganska litet högstadium men Dalby växer snabbt och det byggs skolor igen. Det har färdigställt en ny kombiskolan intill Nyvångskolan för 200 elever och tre förskoleavdelningar. Det byggs en kombiskola på Påskagänget och så småningom blir det en ny F-9- skola på Stationsområdet.

Utanför Dalby har vi Hällestad skola, som under en period var nerlagd och barnen bussades till Nyvångskolan. Den öppnades upp igen, när Hällestad började växa. Där finns idag elever i år F-3 och en förskola. Eleverna i år 4-6 fortsätter på Hagalundskolan.

I Björnstorp ligger en gammal låg- och mellanstadieskola skola som finns kvar idag som gemensam resursskola för Lunds kommun.

Vid Trekanten ligger det f.d. Tingshuset (1783 – 1958 Torna och Bara härad) Vad har det med skola och elever att göra kan man fråga sig?

Dalby var ganska oroligt på 1800-talet. När bönderna skulle passera Dalby backar körde man helst tillsammans för att inte riskera att bli rånade. Dalby var ett tillhåll för dåtidens Hells Angels av rövare och förrymda fångar. Vidskepelsen var stor och många kusliga saker utspelades i folktron ute på Dalbys egen avrättningsplats på Galgabacken.

Den 9 februari 1803 skedde där en avrättning av tre personer. De hade blivit dömda för mordbrand. De var husmannen Anders Persson, förste drängen Gustaf och lilldrängen Knut 16 år. Innan de avrättades hade de suttit en tid på fängelset Malmöhus och där fått den högra handen avhuggen.

Vad var det som hade hänt?

Ladufogden Jöns Olsson på Ryd (Måryd) och hans hustru hade en enda dotter Pernilla, som de var mycket förtjusta i och som skulle ärva den fina gården. De upptäckte så småningom att Pernilla blivit mycket förtjust i granndrängen Gustaf. Man gjorde allt för att förhindra detta och skickade iväg henne till släktingar långt bort, ända till Åkarp! När hon efter några månader var hemma på besök upptäckte Jöns att kärleken inte hade svalnat, tvärtom, han följde då henne halva vägen tillbaka för att se till så att ingen dräng följde med.Sedan dess var Pernilla försvunnen. Hon kom aldrig fram till sina släktingar.

De nu avrättade började misstänka att Jöns hade mördat sin dotter och som hämnd satte de eld på gården som brann ner och det gick så illa att paret Olsson blev innebrända.

Man kan onekligen tycka synd om lilldrängen, som nog bara hade fått hänga med de andra.

Var kommer då skolan och eleverna in här? Jo, när avrättningar ägde rum så var det en stor händelse i byn. Folk fick ledigt från sina arbeten för att se på avrättningarna och man kantade gatorna där de skyldiga gick efter att i kyrkan ha fått sin sista nattvard. Med dem gick deras konfirmandpräster, som skämdes över att de misslyckats lära dem 10 guds bud! Lärare och föräldrar uppmanades ta med barnen/eleverna till avrättningsplatsen i avskräckande syfte och låta dem stå långt fram så att de kunde se ordentligt! Efter avrättningarna rusade folk fram och slet av dem hårtussar och klädbitar och samlade blod. Det skulle man ha för att skydda sig mot sjukdom och trolldom. De begravdes på platsen eftersom de som brottslingar inte fick ligga i vigd jord. Under lång tid fick man ha vakt för att hindra människor från att gräva upp liken för att få troféer!! Detta hände för lite mer än 200 år sedan!! Inte så väldigt långt tid tillbaka!!

Den sista avrättningen på Galgbacken skedde sannolikt 1859 och eleverna i de skolor som nämns i den här texten slapp tack och lov att bevittna några avrättningar!

Vi som ibland klagar över barbariet i andra avlägsna länder och kulturer skall nog då och då tänka på att våra förfäder för inte alltför längesedan kunde vara precis likadana!

Text: Monica Rosberg
Rektor 1996-2006 Nyvångsskolan i Dalby