Kulturportal Dalby

 

Klostret i Dalby

klosterteckningKlostret

Kloster eller som kloster organiserade kyrkliga institutioner fanns sedan 1000-talet i Skåne. I Dalby hade tidigt augustinerregeln antagits, senare kom kanikerna vid S:t Laurentius (domkyrkan) med i brödragemenskapen. I Lund fanns även Allhelgona, men som ett benediktinerkloster. Dessa tre hade gemensamma sammankomster bl a år 1136, då det noteras, att prosten Findor, presbyter Huglecus och tvenne munkar deltog från Dalby. Då är­kebiskop Eskil invigde högkoret i Lunds domkyrka år 1145 deltog samtliga kaniker vid Dalbyklostret. Även vid ärkebiskopsvalen del­tog Dalbyklostret genom ombud. Ordnar, vilkas namn anknöt till Augustinus och Benedict, var relativt isolerade, med sin verksam­het koncentrerad kring gudstjänstliv, andaktsövningar och studier.

Under ärkebiskoparna Eskil (1137-77) och Absalon (1177-1202) grundades ytterligare sju kloster i Skåne. Klostren fick åtskilliga egendomar genom ärkebiskoparnas och andras försorg. Dalby­klostret disponerade kungens egendom och höll till i kungapalatset där en våning stod till kungens disposition vid behov. Sedan kyrko- och prästtionde hade införts, hade kyrkorna goda inkomster. Än­nu mer inflöt efterhand som man utmålade skärseldens fasor, vilka kunde mildras genom mässor för den döde. Mässor läste präster och munkar om donationer och gåvor skänktes till kyrkan.

Dalbyklostret var rikt, kanikerna högt ansedda kyrkans män, kungapalatset 150 år gammalt, omodernt och obekvämt och så låg det fel i förhållande till kyrkan. Ett kloster skulle ligga vid sidan av kor och absid med direkt ingång till prästkyrkan. Under 1200-talet började man bygga ett nytt kloster norr om kyrkans östra del. Man tar en del byggnadsmaterial från det gamla som bitvis raseras.

Så inträffar omkring 1250 en stor brand i Lund. Domkyrkan ska­das svårt och då man bygger upp den igen, slår man valv över kyr­korummet i stället för platt trätak. I Dalby har den gamla kunga­kyrkan blivit klosterkyrka hos de rika augustinermunkarna. Man ville inte vara sämre än i Lund. Man river det 200 år gamla träta­ket och bygger tegelvalv. Pilastrar av tegel murades i sidoskeppen intill var och en av de gamla pelarna, men i mittskeppet endast in­till varannan, emedan ett mittskeppsvalv skulle svara mot två sido- skeppsvalv. Härigenom förändrades det gamla enhetliga pelarsy- stemet och interiören fick ett helt annat utseende än förr. Valven är av tidig art, nästan kupolformade, och strålarna i mittskeppet utgår från små kolonnetter. Det är den begynnande gotiken som gör sig gällande, och man kan se, att de större valvbågarna byggts med spetsig kontur. Omedelbart efter det valven blivit putsade, har de erhållit en målad dekorering, vilken framtogs år 1936. Den var i mittskeppsvalven så väl bevarad, att den där kunnat restaureras. Målningarna är uteslutande ornaméntala. De utgörs av fyra hjärt- formade palmettornament vid hjässan och ett fyrpassformat orna­ment av samma slag över var och en av valvens bågar samt vigg- mönster på ribborna och kvaderimitation på valvbågarna. Denna dekorering i Dalby är ett av de mera välbevarade exemplen på kyrkligt valvmåleri i Skåne av tidigt gotisk karaktär och härrör tro­ligen från 1200-talets mellersta del.

I samband med valvslagningen begynte man bygga ett nytt torn, som skulle ersätta de romanska, vilka förut funnits, men sedan ri­vits eller instörtat. Det nya tornet byggdes först lika brett som hela förhallen, men ej heller detta blev bestående. Man fick till slut låta sig nöja med det nuvarande mindre tornet, som endast är uppfört över förhallens östra del. Det har kolonnettdelade ljudglug­gar på tre sidor men icke på den fjärde, vilket visar att den­na sida, den västra, ursprung­ligen icke varit yttermur. Här finns i stället två, nu delvis igenmurade genomgångsöpp­ningar till västra delen av det ursprungliga, bredare tornet, som nu är raserat ända ned till luttaket över våningen ovan förhallen. Då tornet byggdes vid början av 1200- talet öppnades denna våning med en båge mot långhuset och fick därigenom den ka­raktär av läktare som den nu har.

Jämsides med byggnationen i kyrkan fullföljdes klosterbygget, som blev färdigt omkring år 1300, då resterna av det gamla kunga­palatset jämnats med marken för att bli helt bortglömt i mer än 600 år, ända tills professor Cinthio hittade det på 1960-talet. Det nya klostret bestod av tre längor omslutande en fyrkantig gård. Den östra längan innehöll i norra delen en kapitelsal och hade di­rekt anslutning till kyrkans kor och prästkyrkan, dit endast kani- kerna hade tillträde till sina korstolar. Den västra längan anslöt till lekmannakyrkan och klostrets lekbröder kunde gå direkt in i sin del av kyrkan, vilken skildes från prästkyrkan med lektoriemur och 'ekmannaaltare. Vid den fyrkantiga klostergården fanns i kloster­längornas undervåning den s k korsgången, som vi idag kan se i Jen kvarvarande delen av klostret. Gången med kryssvalv hade spetsbågiga öppningar mot klosterträdgården, som låg drygt en meter lägre än idag. Öppningarna har murats igen i nedre delen och försetts med fönster.

Undervåningen i nuvarande kungsgården är sannolikt kvarstå- ende från byggnaden före branden år 1388, då Dalby eldhärjades och kyrka och kloster skadades svårt. Eftersom västra delen av kyrkan och valven från 1200-talet bevarades, har sannolikt även västra klosterlängan haft oskadade delar. Klostercellerna har legat i övre våningen och då klostret återuppbyggdes efter branden in­rättades tio celler.

Bild: Dalby kyrka och kloster sett från norr, teckning från 1700-talet

Text: Erling Lindén, Dalby med Nordens äldsta stenkyrka och första munkorden, Monitor-förlaget 1989.