Kulturportal Dalby

 

Kungens gård

GM_kungsgard03Kungens gård

Det är först efter professor Erik Cinthios utgrävningar 1963-66, som orsaken till kyrkans tillkomst i Dalby fått sin förklaring. I ALE 1966 skriver Cinthio om utgrävningarna:

"Redan i samband med de arkeologiska undersökningarna kring kyrkan 1919 och 1920 kunde man konstatera resterna efter en bebyggelse eller bosättning från tiden före stenkyrkans tillkomst. Någon gång under 1000-talet har en rela­tivt ansenlig träbyggnad med utsträckning i norr och söder funnits omkring 25 meter väster om den nuvarande kyrkan. Någon längre tid synes denna anlägg­ning inte ha stått, utan man har succesivt ersatt den med ett murat hus eller hus­komplex.

Denna äldsta del, som bl a inrymt en 2 meter djup källare, synes av konstruk­tionen att döma vara samtidig med vissa delar av den äldsta kyrkan och kan därför anses ha tillkommit redan under 1000-talet. Källarhuset, som har en inre bredd av något över 7 meter, har efterhand förlängts åt norr till en över 30 me­ter lång byggnad, som legat mitt för kyrkans västfasad. Genom en tvärlänga har källarhusets södra del förbundits med kyrkans under 1100-talet ombyggda väst- parti, och sannolikt har ytterligare en förbindelsebyggnad legat i norr. På så sätt skulle vi erhålla en sluten anläggning kring en öppen gård i direkt förbin­delse med kyrkan. Utmed de påträffade byggnadernas gårdsfasader har löpt en med kalkstensplattor stensatt närmare 2 meter bred gång, vilken varit täckt av en förmodligen från byggnadernas andra våning utskjutande svalgång. Härige­nom har man åstadkommit en bekväm förbindelse mellan de olika byggnadsde­larna sinsemellan och mellan dessa och kyrkan.

Att de nu undersökta lämningarna måste vara resterna efter den kungliga släktgården eller palatset torde det under sådana omständigheter icke kunna råda något tvivel om. De är då också de äldsta kända stenbyggda profanhus, som konstaterats i Norden.

Av förändringarna i murverket kan man också se att byggnaderna förändrats och delvis börjat förfalla troligen redan i början av 1200-talet. Slutligen om­kring 1300 har det en gång så ståtliga byggnadskomplexet medvetet raserats och hela området utjämnats."

1000-talets träbyggnad och stenhus har givetvis omgivits av en enklare bebyggelse. Bostäder för soldater (hirden), tjänstefolk och trälar, stallar för hästar och boskap, lador för spannmål och hö m. m. är nödvändiga vid en stor gård. Dessa har utgjorts av korsvir­kes- och klinehus med halmtak, som vi inte finner spår av i våra dagar.

Text: Erling Lindén, Dalby med Nordens äldsta stenkyrka och första munkorden, Monitor-förlaget 1989.