Dalby kyrkas dopfunt

Dalby kyrkas dopfunt

Dopet är det kristna livets början. Den som döps får del av allt det goda som Jesus Kristus har vunnit åt mänsklighe­ten: blir renad från all synd, föds på nytt, uppstår till ett nytt liv med Jesus, får del av helig Ande, infogas i kyrkans gemenskap, blir en arvinge till alla Guds löften. Kort sagt: blir en kristen.

Dopets betydelse och rika symbolik har sysselsatt tänkare och konstnärer genom tiderna. En frukt av detta är den magni­fika dopfunt från 1100-talet som står i Dalby kyrka. Den vittnar om vilken betydelse dopet hade för människor för länge sedan, men kan också tala till oss i dag.

Det centrala motivet på funten är Jesu dop i Jordan. Bilden kombinerar hän­delser som enligt Bibelns berättelser inträffade vid olika tidpunkter. I mitten ser vi Jesus stå­ende med vatten ända upp till bröstkorgen. Hans identitet markeras av en korsgloria. Snett till vänster över hans huvud syns en fågel. Det är Anden, som efter dopet sänkte sig ner som en duva över Jesus samtidigt som en röst från himlen sade: "Detta är min älskade son, han är min utval­de" (Matteus 3:16-17). Den skäggiga och långhåriga mannen till vänster är Johannes döparen. Enligt evangelierna bar han kläder av kamelhår och hans dräkt har därför ett lurvigt utseende. Till höger, slutligen, ser vi en ängel som håller fram en klädnad. Detta syftar på att Jesus betjänades av änglar sedan han direkt efter sitt dop hade frestats i öknen i fyrtio dagar.

Alla dessa bildelement har detaljer som dels antyder en djupare innebörd, dels anknyter till hur dop faktiskt utfördes på 1100-talet. Om vi börjar med Johannes döparen så vänder han sitt ansikte rakt mot oss som om han vill säga något. Han döper inte Jesus utan pekar på honom med båda händerna. Vad betyder det? Jo, han säger som han gör i Johannesevangeliet (1:29): "Där är Guds lamm som tar bort världens synd". Det är alltså Jesus som ger dopets vatten dess kraft. Det är han som gör att det kan skänka syndernas förlåtelse.

Jesus själv visas som en pojke utan skägg, inte för att han verkligen var liten vid sitt dop utan för att markera att man i dopet föds på nytt. Att han är naken är inte bara en praktisk detalj; det visar att han är en ny Adam, den förste i en ny mänsklighet utan skuld. Att vatt­net tornar upp sig runt honom och lik­som vill svälja honom är en påminnelse om att dopet också är en begravning. Jesus fullbordade ju sin gärning genom att dö på korset, och Paulus skriver: "Genom dopet har vi dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet" (Romarbrevet 6:4). På 1100- talet sänktes barnet helt och hållet ner i dopvattnet för att visa att det i dopet dog och uppstod med Kristus.

Man kan fundera över att Jesus liksom tycks omges av de fyra elementen: han har vatten under sig, Johannes döparen är en människa av jord, ängelns element är luften och duvan är den Helige Ande som förknippas med eld. Enligt den medeltida världsbilden befinner sig Jesus alltså i tillvarons mitt.

Anden i form av en duva över Jesu huvud syftar på att Jesus är Guds son, men också på att det kristna dopet är ett dop "i vatten och ande". I det medeltida dopritualet smordes barnet med olja både före och efter vattendopet som ett tecken på detta.

När det gäller ängeln så har man ända sedan urkyrkans dagar tänkt sig att äng­lar assisterar vid dop. Klädnaden som ängeln håller kan tolkas på flera sätt, men främst som ett värdighetstecken. Jesus får en dräkt som visar att han har blivit smord av Anden till kung och överstepräst i det nya Israel. På samma sätt får det nydöpta barnet en dopklän­ning som påminner om att det nu tillhör ett utvalt släkte av kungar och präster (1 Petrusbrevet 2:9).

Längs randen på dopfunten står följande inskrift på latin:

lam res declarat / quid quondam significarat
In cruce productus / Christi de vulnere fluctus.

Det betyder: "Nu visar själva saken vad som en gång betecknades av vattnet som flödade fram från Kristi sida på korset." Här hänvisas det till Johannes 19:34: "en av soldaterna stack upp sidan på honom med sin lans, och då kom det ut blod och vatten". Den bakomlig­gande tanken är att frälsningen vanns på korset men kommer människor till del genom nattvardens och dopets sakra­ment - blodet betecknar nattvarden och vattnet betecknar dopet. Enligt inskrif­ten är alltså dopets vatten frälsningens verklighet, närvarande i Dalby kyrkas dopfunt varje gång den används.

Text: Stephan Borgehammar. Eginobladet hösten 2010