"Han var den förste som byggde kyrka i Dalby!'
Så skrev kanikerna vid Laurentiiklostret i Lund om den store danske konungen Sven Estridsen (1047-1074) i sin berömda minnesbok, Necrologium Lundense. Anteckningen gör att församlingsborna i Dalby, som under mer än 900 år har firat gudstjänst i sin Heligkorskyrka, med fog kan hävda att deras helgedom är Nordens äldsta ännu bevarade stenkyrka.
Att dalbyborna gärna sätter år 1060 för kyrkans tillkomst, hänger samman med att man just detta år gjorde en ny stiftindelning i Danmark. Såväl Lund som Dalby blev då biskopssäten: till Lund kom biskop Henrik från Orkneyöarna medan biskop Egino från Hildesheim fick Dalby som bas för sin missionsgärning under överinseende av ärkebiskopen i Hamburg-Bremen.
Vid tiden för kyrkobygget i Dalby var Danmark, inklusive Skåne, i huvudsak kristnat medan hedendomen fortfarande var fast förankrad i Sverige och det danska rikets mer perifera delar.
Egino missionerade bland hedningarna i Blekinge och på Bornholm innan han drog norrut, ivrigt sysselsatt med att predika, döpa och slå sönder avgudabilder. I biskopens planer ingick även att resa upp till Uppsala för att riva ner och bränna det gamla hednatemplet, men hans vänner lyckades avråda honom från detta vådliga företag.
Kyrkan, som byggdes på en vackert belägen plats på Romeleåsens utlöpare, ingick som den östra delen i en förmodligen fyrlängad kungsgård. Gårdens ställning är den samma än i dag: Dalby Kungsgård ägs av svenska staten genom Domänverket. Efter Sven Estridsens död fortsatte kungarna Harald Hein och Knut den helige arbetet. De tre kunganamnen finns på en sentida minnestavla på väggen mittemot kyrkans huvudingång.
År 1066 efterträdde biskop Egino sin kollega Henrik i Lund. Dalby status som biskopsäte varade således endast i sex år.
Dalbyborna minns dock sin biskop och Egino från Hildesheim - biskop i hans korta och lätthanterliga namn är nu samlingsbeteckning inom det kyrkliga arbetet: Eginogården, Eginokapellet, Eginokören och Eginobladet är några exempel. Själv finns han avbildad i form av en liten statyett i kyrkans nordvästra del.