Dalby före Dalby

En vandring genom Dalbys förhistoria

Dalbys förhistoria är flyktig och svårfångad. Just när man fångat en glimt av förhistorien så försvinner den runt hörnet för att dyka upp någon annanstans i ett annat sammanhang. Vi vet vad som kommer efter förhistoriens slut när medeltiden börjar, kyrkan och klostret står där ännu idag som bevis. Men vad fanns tidigare? Det går i dagsläget inte att få någon heltäckande bild av Dalbys förhistoria. Men små glimtar av olika perioder och människorna som levde i Dalbyområdet har vi.

Stenåldern

De tidigaste arkeologiska fynden man kan härleda till Dalbyområdet kommer från mesolitikums senare del. Alltså då människan fortfarande var nomader. Det är inte många fynd det handlar om och alla är så kallade lösfynd. Människor i senare delen av mesoliticum har förmodligen haft en vinterboplats i området runt Dalby, långt borta från de blåsiga kusterna.

Den första riktiga inblicken i Dalbys förhistoria vi har är daterad till tidigneoliticum eller mer exakt Trattbägarkulturen. På platsen för området Påskagänget har man vid utgrävningar funnit flintföremål, keramik, och en grav. Graven var en så kallad flatmarksgrav med två mycket välbevarade keramikkärl som gravgåvor. Det är i Skåne

Bronsåldern

De enda spåren vi har av bronsålder i Dalbytrakten är spår efter gravar och ett antal bronsföremål. Dock har man inte funnit några spår av boplatser. Vi ska försöka blicka ut över landskapet och föreställa oss hur det kan har sett ut under bronsåldern.

Järnålder

Järnåldern är en lång period i vår historia och det har med stor sannolikhet bott människor i området kring Dalby under hela järnåldern. Ett av problemen med att tolka ett specifikt område som Dalby är att byar under järnåldern normalt flyttade med ett par generationers mellanrum. När husen inte längre höll och man utnyttjat närområdets resurser tog man sina tillhörigheter och byggde upp byn igen en bit bort.

Precis söder om kyrkan hittades under en utgrävning på 1980-talet keramik från romersk järnålder och längre ner för backen vid åkerns början har det hittats härdgropar och vardagskeramik från yngre järnålder. Det finns två kända järnåldersgravfält i Dalby båda ligger vid Siporex dagbrott. I samma område finns det två kända fossila åkrar och ett antal odlingsrösen.

Dalby Söderskog

I Dalby Söderskog finns ett antal vallar som har tolkats på olika sätt. Anders Andrén argumenterar för att vallen skulle utgöra gränsen till en tidigmedeltida kunglig hjortpark. Som bevis framlägger han storleken på vallens omkrets, vallens konstruktion som mycket påminner om Engelska exempel men en även avsaknaden av arkeologiska fynd. Det finns ytterligare ett belägg för att Andréns teori. I Engelska hjortparker har det ofta funnits vattenkvarnar. Det har varit ett praktiskt ställe att placera dem för at ha kontroll över dem. Dessa vattenkvarnar har ofta efterlämnat en platå vid ett vattendrag. Just e sådan platå finns i Dalby Söderskog. Det finns dessutom spår av yngre vattenkvarnar ca 200 meter söder om Dalby Söderskog och det kan visa på kontinuitet.

Det finns också en sägen som handlar om Dalbys Söderskogs vallanläggning Det är nämligen trollen som har byggt dem. Enligt sägnen skulle Dalby Söderskog vart bebott av troll och när människor kom till trakten och började bygga en kyrka byggde trollen vallen så att de kunde ligga i skydd bakom den och kasta sten på förbipasserande kristna människor. De kristna människorna lyckades dock färdigställa kyrkan och när väl kyrkklockan började ljuda flydde trollen. Ljudet från kyrkklockor är nämligen de värsta troll vet enligt sägnen. Även om denna sägen bara är just en sägen kan vi dra en slutsats från den, nämligen att de människor som varit ursprunget till sägnen var övertygade om att vallen var äldre än kyrkan.

Gad Rausing menade i en artikel att vallanläggningen i själva verket var en skyddsvall kring en järnåldersstad av samma dignitet som Hedeby eller Birka. Han byggde detta på dels storleken av anläggningen, närheten till Dalby kyrka och kungsgård men även historiska källor. Rausing menar att det måste ha funnits en maktbas

i Dalbyområdet under järnålder och att det är denna bas som kung Sven Estridsen byggt vidare på när han anlade Dalby kyrka och kungsgård. Även om det är en kittlande tanke att det skulle finnas ett helt outforskat stadskomplex från järnåldern i Dalby Söderskog finns det inga arkeologiska bevis för detta. Ett av problemen kring att bestämma funktionen eller datering av vallanläggningen är att det inte finns några arkeologiska fynd överhuvudtaget inifrån själva Söderskogen.

Runstenar

Det finns fyra kända runstenar som härstammar från Dalbytrakten. En bevaras numera på Kulturens museum i Lund och kallas för Dalbystenen. Vart den ursprungligen har stått vet vi inte i dag men den hittades 1931 i ett medeltida brofundament på vägen mellan Dalby och Lund. Runstenen är något skadad men översättningen lyder troligen ”Torgeir reste denna sten för Steinkel, sin fader, en god bonde, som länge ska ligga i högen.”

I Torna Hällestads kyrka finns i murverket tre runstenar inmurade. Alla tre stenar nämner Toke som uppenbarligen har varit en storman i trakten. Toke avled enligt stenarna vid ett slag i Uppsala i slutet på 900-talet. Stenen restes av ”De som gick närmast Gorms Toke”, alltså av hans närmaste män. Intressant är att på en av stenarna nämns Toke som Gorms son vid två tillfällen. Det har spekulerats kring vem denna Gorm kan vara och skulle kunna vara den danske kungen Gorm den gamle. Toke skulle i så fall vara bror till Harald Blåtand, Gorm den gamles son och efterträdare och den kung som anses ha enat det danska riket och kristnat danerna. väldigt ovanligt med den typen av gravar och det är unikt med så välbevarad keramik från tidigneoliticum i dessa sammanhang.

Text: Andreas Nilsson, forskarstuderande vid Arkeologiska institutionen, Lunds universitet.